Förlåt att vi varit borta från bloggen så länge.
Och när vi väl varit inne har jag bara skrivit halvdant. Det börjar ju bli sommar, Coco liten börjar bli stor, hon kräver mer och man får mindre och mindre lust att sätta sig vid datorn och skriva. Just nu så känns det tungt som satan att vara Cocos mamma, för från och med idag så är jag inte mammaledig längre. Från och med idag så kommer pappa Johan att vara hemma med Coco till i November eller mer, och jag ska börja jobba heltid igen direkt efter vår lilla resa hem till sörmland. Det är med tunga sorgsna fingrar jag skriver det här. Året som gått har varit det bästa året i mitt liv. Jag kommer att sakna tiden med Coco så otroligt mycket, det är tur att hon finns kvar och kan leka med mig på kvällarna när jag är hemma, och att vi nu kan äta middag som en hel familj och ha lediga helger tillsammas som en "Vanlig familj".

Jag hoppas på att få skrivlusten tillbaka inom kort, men tills vidare så får vi hålla tillgodo med tidigare inlägg. Passa på att gå tillbaka från början och se hur mycket som hänt! Man blir nästan stum. Hon var så liten och hjälplös,. och nu är hon en stor liten person som bits för att mamma vill vila ibland, och som trummar på magen och slåt sig u huvet för att få mig att skratta. Hon är envis som attan och har en vilja av stål. Lilla Coco. Nu sover hon sött, hon är en klocka att natta och dagarna med henne bara rusar förbi! Idag var vi på loppis. Hon fick sin första My Little Pony för en krona! Glad i fem minuter. :)

Vi hörs vänner. Kram på er